Pia Sundhage i stor intervju: ”Spännande och modigt av Northmill”

Det skiljer fem tidszoner mellan Stockholm och Rio de Janeiro - men det hindrar inte Pia Sundhage från att rulla i väg en boll mellan städerna för att prata likheter och skillnader.

Möt en av svensk fotbolls största ikoner i en intervju med Northmill Bank om ”Power of We”, damernas förutsättningar och hur sporten borde vara en spegel av samhället.

Drar vi en linje från Sverige till Brasilien landar vi i Rio de Janeiro. Här sprakar karnevaler som fyrverkerier, Cristo Redentor blickar ner från bergen och så spelas det fotboll, hela tiden fotboll.

På stränderna trixar män och kvinnor. Det spelar ingen roll om de heter Ronaldo eller Marta - kärleken till bollen är densamma. Herrarna har vunnit VM mest av alla. Damerna? De har en svensk ikon som förbundskapten.

- Har du barn?

Pia Sundhages fråga är retorisk.

- Jag har inga barn, men är klok nog att kunna se mig omkring. Får du barn ska det inte spela någon roll om du får en son eller dotter om det barnet vill klappa till bollen med fötterna. En vuxen förälder måste uppmuntra det, se till att spelplanen är samma.

Hur kan man göra det?

- Alla måste få sin chans. I fotbollen finns olika individer och roller. Du klarar dig inte utan en målvakt, men du kan inte ha elva målvakter. Det fungerar på samma sätt i samhället. Vi är bra på olika saker. Vi har olika roller. Då är det upp till oss att sätta rätt ton och attityd så att alla får samma möjligheter.

Landslagsdebut som 15-åring
Pia Sundhage har hunnit fylla 61. I dag kan hon blicka tillbaka på två typer av glittrande karriärer, som gjort att hon som första kvinna blev invald i svensk fotbolls Hall of Fame.

Som spelare vann hon fyra SM-guld, fyra cupguld, tog fem medaljer i EM och VM och blev det första svenska utlandsproffset.

– Jag spelade min första landskamp som 15-åring och minns fortfarande känslan av att kliva in i omklädningsrummet. Matchen som sticker ut är segern i EM-finalen 1984, men att få tävla med Jitex, att lära mig så otroligt mycket under mina tre år i Hammarby - där jag också blev spelande tränare - och att träffa så mycket bra fotbollsfolk… Det är en enda stor lycka.

Tränarkarriären var inte heller dålig – EM-brons och OS-silver med Sverige, två OS-guld med USA. Vad minns du lite extra?

- Där skulle jag lyfta fram kvartsfinalen i VM 2011 med USA när vi slår ut Brasilien. Det var mycket folk på plats det mästerskapet. Det spelades i Tyskland så du kan tänka dig att arrangemanget var perfekt. I USA handlar väldigt mycket om att prestera och vi fick verkligen känna den pressen som de är experter på.

“A lucky one”
Fotboll är en sport som kan hjälpa oss att förstå samhället, inte minst vad gäller kulturer. Pia Sundhage håller med.

- I Sverige handlar mycket om organisation, i USA om att ingenting är omöjligt och i Brasilien om teknik och känslor. En annan skillnad är att när det går knackigt i USA eller i Sverige kan det ändå gå framåt, men i Brasilien tar känslorna över så mycket att det går bakåt.

Vilken kultur föredrar du?

- Kombinationen. I’m a lucky one, brukar jag säga. Jag har fått uppleva spetskvaliteterna som finns. Jag har kunnat dra nytta av att jag är uppvuxen och utbildad i Sverige och samtidigt fått med mig det amerikanerna kallar ”grit” - driv. Kan man då kontrollera och fokusera de brasilianska känslorna kan det bli väldigt bra.

Hur är livet i Brasilien?

- Väldigt annorlunda. Full rulle. Vi planerar men det blir inte som planerat. Jag har blivit expert på att ändra. Men det är fantastiskt coolt och lyxigt här. Jag bor i området Barra, som sägs vara det säkraste, och kansliet ligger en kvart bort, säger Pia Sundhage till Northmill Bank och fortsätter:

- Sedan är det klart att man saknar familj och liknande hemma, men jag kan inte säga att jag direkt saknar Sverige. När jag åkte till USA och blev förbundskapten fanns knappt telefoner, men i dag är det så lätt att med WhatsApp prata hur mycket som helst.

Länge leve den digitala världen?

- Ja, i det här hänseendet! Sedan är jag oduglig när det gäller teknologi och annat digitalt.

“Ett utmärkt initiativ”
Trots att saknaden inte finns där är Pia Sundhage knappast ointresserad av den blågula damfotbollen.

- För flera år sedan skulle en svensk klubb satsa på talanger och började med pojkar. Jag frågade varför - ”varför inte båda?”. De svarade att de inte vet om det funkar. Det spelar väl ingen roll, sa jag. Jo, sa de, för vi har inte ledare till båda - men går det bra ska vi skaffa ledare till flickorna.

Vad tycker du om det?

- Sådant vänder jag mig emot, att man tror att pojkarna vill mer än flickorna i fotbollen. Ledarfrågan, själva vuxenfrågan, är otroligt viktig för att vi ska kunna påverka hur våra barn växer upp och vilka samhällen vi vill ha. Oavsett nivå är ju fotbollen komplex med olika individer, lag och kulturer. Vi bör uppmuntra det och därför är det viktigt med initiativ som ”Power of We”, säger hon och fortsätter:

- Det är både spännande och modigt att rikta en stöttning, för det innebär att ni också har en synpunkt. Ni tycker uppenbarligen att flickor inte har samma möjligheter som pojkar, vilket är sant. Jag har hållit på med elitidrott i alla år, men vet hur viktig breddidrotten är för samhället. Därför är det här ett utmärkt initiativ. Att rikta det åt ett speciellt håll och inte bara stötta lika, rakt av, innebär att ni också säger att förutsättningarna inte är lika. Det tycker jag är bra.

“Finns många steg att ta”
Klockan tickar. Pia Sundhage ser fram emot matchen mellan Corinthians och Flamengo, men pratar länge och gärna om den svenska damfotbollen, där hon lämnat djupa avtryck.

- Jag var ju aldrig proffs i Sverige, utan tränade före och efter jobbet. I dag har vi professionella spelare. Det är en av de viktigaste sakerna, en stöttning som gör att fotbollen blir bättre. Ska du bli proffs måste du ju träna. Vi hade ingenstans att vara i början. Killarna tränade medan vi fick sena tider och halva planer.

Men du upplever att den svenska damfotbollen tagit kliv sedan dess?

- Jag tycker att vi har genomgått en attitydförändring, men pratar man om resurser, att få vara någonstans och utöva sin fotboll, finns det fortfarande många steg att ta för att kunna göra det som är så förbannat roligt - att spela fotboll.

Det må skilja fem tidszoner mellan Stockholm och Rio - men det hindrar inte Pia Sundhage från att prata om blågula förändringar i världens största sport.

- Det är dags att ta på sig nya glasögon eller putsa de man har. Jag har tillsammans med andra kärringar gått emot strömmen, men det finns fortfarande fördomar. Mycket handlar om vilka värderingar och vilket samhälle vi vill ha. I det hänseendet behöver du goda exempel och miljöer. Jag har lyxigt nog varit i olika länder och fått förståelse och respekt för andra människor. Det är så det ska vara i samhället också. Vi är olika och olika är bra.